22. Skullen I icke frukta mig, säger HERREN, skullen I icke bäva för mig, för mig som har satt stranden till en damm för havet, till en evärdlig gräns, som det icke kan överskrida, så att dess böljor, huru de än svalla, ändå intet förmå, och huru de än brusa, likväl icke kunna överskrida den?