Hesekiel, Chapter 2

1. Och han sade till mig: "Du människobarn, stå upp på dina fötter, så vill jag tala med dig."    2. När han så talade till mig, kom en andekraft i mig och reste upp mig på mina fötter; och jag hörde på honom som talade till mig.    3. Och han sade till mig: "Du människobarn, jag sänder dig till Israels barn, de avfälliga hedningarna som hava avfallit från mig; de och deras fäder hava begått överträdelser mot mig allt intill den dag som i dag är.    4. Till barnen med hårda pannor och förstockade hjärtan sänder jag dig, och du skall säga till dem: 'Så säger Herren, HERREN.'    5. Och evad de höra därpå eller icke - ty de äro ett gensträvigt släkte - så skola de dock förnimma att en profet har varit ibland dem.    6. Och du, människobarn, frukta icke för dem, och frukta icke för deras ord, fastän du omgives av tistlar och törnen och bor ibland skorpioner. Nej, frukta icke för deras ord, och var icke förfärad för dem själva, då de nu äro ett gensträvigt släkte.    7. Utan tala mina ord till dem, evad de höra på dem eller icke, då de nu äro så gensträviga.    8. Men du, människobarn, hör nu vad jag talar till dig; var icke gensträvig såsom detta gensträviga släkte. Öppna din mun och ät vad jag giver dig."    9. Och jag fick se en hand uträckas mot mig, och i den såg jag en bokrulle.    10. Och denna breddes ut framför mig, och den var fullskriven innan och utan; och där voro uppskrivna klagosånger, suckan och verop.