1. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2. Gå åstad och predika för Jerusalem och säg: Så säger HERREN: Jag kommer ihåg, dig till godo, din ungdomskärlek, huru du älskade mig under din brudtid, huru du följde mig i öknen, i landet, där man intet sår.
3. Ja, en HERRENS heliga egendom är Israel, förstlingen av hans skörd; alla som vilja äta därav ådraga sig skuld, olycka kommer över dem, säger HERREN.
4. Hören HERRENS ord, I av Jakobs hus, I alla släkter av Israels hus.
5. Så säger HERREN: Vad orätt funno edra fäder hos mig, eftersom de gingo bort ifrån mig och följde efter fåfängliga avgudar och bedrevo fåfänglighet?
6. De frågade icke: "Var är HERREN, han som förde oss upp ur Egyptens land, han som ledde oss i öknen, det öde och oländiga landet, torrhetens och dödsskuggans land, det land, där ingen vägfarande färdades och där ingen människa bodde?"
7. Och jag förde eder in i det bördiga landet, och I fingen äta av dess frukt och dess goda. Men när I haden kommit ditin, orenaden I mitt land och gjorden min arvedel till en styggelse.
8. Prästerna frågade icke: "Var är HERREN?" De som hade lagen om händer ville icke veta av mig, och herdarna avföllo från mig; profeterna profeterade i Baals namn och följde efter sådana som icke kunde hjälpa.
9. Därför skall jag än vidare gå till rätta med eder, säger HERREN, ja, ännu med edra barnbarn skall jag gå till rätta.
10. Dragen bort till kitteernas öländer och sen efter, sänden bud till Kedar och forsken noga efter; sen till, om något sådant där har skett.
11. Har väl något hednafolk bytt bort sina gudar? Och dock äro dessa inga gudar. Men mitt folk har bytt bort sin ära mot en avgud som icke kan hjälpa.
12. Häpnen häröver, I himlar; förskräckens och bäven storligen, säger HERREN.
13. Ty mitt folk har begått en dubbel synd: mig hava de övergivit, en källa med friskt vatten, och de hava gjort sig brunnar, usla brunnar, som icke hålla vatten.
14. Är väl Israel en träl eller en hemfödd slav, eftersom han så har lämnats till plundring?
15. Lejon ryta mot honom, de låta höra sitt skri. De göra hans land till en ödemark; hans städer brännas upp, så att ingen kan bo i dem.
16. Till och med Nofs oeh Tapanhes' barn avbeta dina berg.
17. Men är det ej du själv, som vållar dig detta, därmed att du övergiver HERREN din Gud, när han vill leda dig på den rätta vägen?
18. Varför vill du nu gå till Egypten och dricka av Sihors vatten? Och varför vill du gå till Assyrien och dricka av flodens vatten?
19. Det är din ondska, som bereder dig tuktan, det är din avfällighet, som ådrager dig straff. Märk därför och besinna, vilken olycka och sorg det har med sig, att du övergiver HERREN, din Gud, och icke vill frukta mig, säger Herren, HERREN Sebaot.
20. Ty för länge sedan bröt du sönder ditt ok och slet av dina band och sade: "Jag vill ej tjäna." Och på alla höga kullar och under alla gröna träd lade du dig ned för att öva otukt.
21. Jag hade ju planterat dig såsom ett ädelt vinträd av alltigenom äkta art; huru har du då kunnat förvandlas för mig till vilda rankor av ett främmande vinträd?
22. Ja, om du ock tvår dig med lutsalt och tager än så mycken såpa, så förbliver dock din missgärning oren inför mig, säger Herren, HERREN.
23. Huru kan du säga: "Jag har ej orenat mig, jag har icke följt efter Baalerna"? Besinna, vad du har bedrivit i dalen, ja, betänk, vad du har gjort. Du är lik ett ystert kamelsto, som löper hit och dit.
24. Du är lik en vildåsna, fostrad i öknen, en som flåsar i sin brunst och vars brånad ingen kan stävja; om någon vill till henne, behöver han ej löpa sig trött; när hennes månad kommer, träffar man henne.
25. Akta din fot, så att den icke tappar skon, och din strupe, så att den ej bliver torr av törst. Men du svarar: "Du mödar dig förgäves. Nej, jag älskar de främmande, och efter dem vill jag följa."
26. Såsom tjuven står där med skam, när han ertappas, så skall Israels hus komma på skam med sina konungar och furstar, med sina präster och profeter,
27. dessa som säga till trästycket: "Du är min fader" och säga till stenen: "Du har fött mig." Ty de vända ryggen till mig och icke ansiktet; men när olycka är på färde, ropa de: "Upp och fräls oss!"
28. Var äro då dina gudar, de som du gjorde åt dig? Må de stå upp. Kunna de frälsa dig i din olyckas tid? Ty så många som dina städer äro, så många hava dina gudar blivit, du Juda.
29. Huru kunnen I gå till rätta med mig? I haven ju alla avfallit från mig, säger HERREN.
30. Förgäves har jag slagit edra barn; de hava icke velat taga emot tuktan. Edert svärd har förtärt edra profeter, såsom vore det ett förhärjande lejon.
31. Du onda släkte, giv akt på HERRENS ord. Har jag då för Israel varit en öken eller ett mörkrets land, eftersom mitt folk säger: "Vi hava gjort oss fria, vi vilja ej mer komma till dig"?
32. Icke förgäter en jungfru sina smycken eller en brud sin gördel? Men mitt folk har förgätit mig sedan urminnes tid.
33. Huru skickligt går du icke till väga, när du söker älskog! Därför har du ock blivit förfaren på det ondas vägar.
34. Ja, på dina mantelflikar finner man blod av arma och oskyldiga som du har dödat, icke därför att de ertappades vid inbrott, nej, därför att din håg står till allt sådant.
35. Och dock säger du: "Jag går fri från straff; hans vrede mot mig har för visso upphört." Nej, jag vill gå till rätta med dig, om du än säger: "Jag har icke syndat."
36. Varför har du nu så brått att vandra åstad på en annan väg? Också med Egypten skall du komma på skam, likasom du kom på skam med Assyrien.
37. Också därifrån skall du få gå din väg med händerna på huvudet. Ty HERREN förkastar dem som du förlitar dig på, och du skall icke bliva lyckosam med dem.
| 
