1. Därefter tog Job till orda och sade:
2. Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige, huru har du ej stärkt den maktlöses arm!
3. Vilka råd har du ej givit den ovise, och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!
4. Vem gav dig kraft att tala sådana ord, och vems ande var det, som kom till orda ur dig?
5. Dödsrikets skuggor gripas av ångest, djupets vatten och de som bo däri.
6. Dödsriket ligger blottat för honom, och avgrunden har intet täckelse.
7. Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet.
8. Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte, och skyarna brista icke under bördan.
9. Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar.
10. En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där, varest ljus ändas i mörker.
11. Himmelens pelare skälva, de gripas av förfäran vid hans näpst.
12. Med sin kraft förskräckte han havet, och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.
13. Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen.
14. Se, detta är allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?
| 
