Psaltaren, Chapter 141

1. En psalm av David. HERRE, jag ropar till dig, skynda till mig; lyssna till min röst, då jag nu ropar till dig.    2. Min bön gälle inför dig såsom ett rökoffer, mina händers upplyftande såsom ett aftonoffer.    3. Sätt, o HERRE, en vakt för min mun, bevaka mina läppars dörr.    4. Låt icke mitt hjärta vika av till något ont, till att öva ogudaktighetens gärningar tillsammans med män, som göra, vad orätt är; av deras läckerheter vill jag icke äta.    5. Må den rättfärdige slå mig i kärlek och straffa mig; det är såsom olja på huvudet, och mitt huvud skall icke försmå det. Ty ännu en tid, så skall min bön uppfyllas, genom att det går dem illa:    6. deras ledare skola störtas ned utför klippan, och man skall då höra, att mina ord äro ljuvliga.    7. Såsom när man har plöjt och ristat upp jorden, så ligga våra ben kringströdda vid dödsrikets rand.    8. Ja, till dig, HERRE, Herre, se mina ögon; till dig tager jag min tillflykt, förkasta icke min själ.    9. Bevara mig för de snaror, som de lägga ut på min väg, och för ogärningsmännens giller.    10. De ogudaktiga falle i sina egna garn, medan jag går oskadd förbi.