1. Av David. Till dig, HERRE, upplyfter jag min själ.*
2. Min Gud, på dig förtröstar jag; låt mig icke komma på skam, låt icke mina fiender fröjda sig över mig.
3. Nej, ingen kommer på skam, som förbidar dig; på skam komma de som utan sak handla trolöst.
4. HERRE, kungör mig dina vägar, lär mig dina stigar.
5. Led mig i din sanning och lär mig, ty du är min frälsnings Gud; dig förbidar jag alltid.
6. Tänk, HERRE, på din barmhärtighet och din nåd, ty de äro av evighet.
7. Tänk icke på min ungdoms synder och på mina överträdelser, utan tänk på mig efter din nåd, för din godhets skull, HERRE.
8. HERREN är god och rättfärdig, därför undervisar han syndare om vägen.
9. Han leder de ödmjuka rätt, han lär de ödmjuka sin väg.
10. Alla HERRENS vägar äro nåd och trofasthet för dem som hålla hans förbund och vittnesbörd.
11. För ditt namns skull, HERRE, förlåt min missgärning, ty den är stor.
12. Finnes det en man, som fruktar HERREN, då undervisar han honom om den väg han bör välja.
13. Han själv skall leva i lycka, och hans efterkommande skola besitta landet.
14. HERREN har sin umgängelse med dem som frukta honom, och sitt förbund vill han kungöra för dem.
15. Mina ögon se alltid till HERREN, ty han drager mina fötter ur nätet.
16. Vänd dig till mig och var mig nådig; ty jag är ensam och betryckt.
17. Mitt hjärtas ångest är stor; för mig ut ur mitt trångmål.
18. Se till mitt lidande och min vedermöda, och förlåt mig alla mina synder.
19. Se därtill att mina fiender äro så många och hata mig med orätt.
20. Bevara min själ och rädda mig; låt mig icke komma på skam, ty jag tager min tillflykt till dig.
21. Ostrafflighet och redlighet bevare mig, ty jag förbidar dig.
22. Förlossa Israel, o Gud, ur all dess nöd.
| 
