1. För sångmästaren; av HERRENS tjänare David.
2. I mitt hjärta betänker jag, vad synden säger till den ogudaktige, till den för vilkens ögon Guds fruktan ej finnes.
3. Den intalar ju honom, vad som är behagligt i hans ögon: att man icke skall finna hans missgärning och hata den.
4. Hans muns ord äro fördärv och svek; han vill icke göra, vad förståndigt och gott är.
5. Fördärv tänker han ut på sitt läger, han träder på den väg, som icke är god; han skyr icke för något ont.
6. HERRE, upp i himmelen räcker din nåd, och din trofasthet allt upp till skyarna.
7. Din rättfärdighet är såsom väldiga berg, dina rätter såsom det stora havsdjupet; både människor och djur hjälper du, HERRE.
8. Huru dyrbar är icke din nåd, o Gud! Människors barn hava sin tillflykt under dina vingars skugga.
9. De varda mättade av ditt hus' rika håvor, och av din ljuvlighets ström giver du dem att dricka.
10. Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus se vi ljus.
11. Låt din nåd förbliva över dem som känna dig och din rättfärdighet över de rättsinniga.
12. Låt icke de högmodigas fot komma över mig eller de ogudaktigas hand driva mig bort.
13. Ja, där ligga ogärningsmännen fallna; de äro nedstötta och kunna icke mer resa sig.
| 
