1. För sångmästaren, till Mutlabbén; en psalm av David.*
2. Jag vill tacka HERREN av allt mitt hjärta; jag vill förtälja alla dina under.
3. Jag vill vara glad och fröjdas i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste.
4. Ty mina fiender vika tillbaka, de falla och förgås för ditt ansikte.
5. Ja, du har utfört min rätt och min sak; du sitter på din tron såsom en rättfärdig domare.
6. Du har näpst hedningarna och förgjort de ogudaktiga; deras namn har du utplånat för alltid och evinnerligen.
7. Fienderna äro nedgjorda, utrotade för alltid; deras städer har du omstörtat, deras åminnelse har förgåtts.
8. Men HERREN tronar evinnerligen, sin stol har han berett till doms;
9. och han skall döma jordens krets med rättfärdighet, han skall skipa lag bland folken med rättvisa.
10. Så vare då HERREN en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider.
11. Och må de som känna ditt namn förtrösta på dig; ty du övergiver icke dem som söka dig, HERRE.
12. Lovsjungen HERREN, som bor i Sion, förkunnen bland folken hans gärningar.
13. Ty han som utkräver blodskulder har kommit ihåg dem; han har icke förgätit de betrycktas klagorop.
14. Var mig nådig, HERRE; se huru jag plågas av dem som hata mig, du som lyfter mig upp från dödens portar;
15. på det att jag må förtälja allt ditt lov och i dottern Sions portar fröjda mig över din frälsning.
16. Hedningarna hava sjunkit ned i den grav, som de grävde; i det nät, som de lade ut, har deras fot blivit fångad.
17. HERREN har gjort sig känd, han har hållit dom; han snärjer den ogudaktige i hans händers verk. Higgajón. Sela.
18. De ogudaktiga vika tillbaka, ned i dödsriket, alla hedningar, de som förgäta Gud.
19. Ty icke för alltid skall den fattige vara förgäten, de betrycktas hopp skall ej varda om intet evinnerligen.
20. Stå upp, HERRE; låt icke människor få överhanden, låt hedningarna bliva dömda inför ditt ansikte.
21. Låt, o HERRE, förskräckelse komma över dem; må hedningarna förnimma, att de äro människor. Sela.
| 
